En gång i tiden fanns det en liten vattenmolekyl som hette H2O. Hon bestod av två väteatomer och en syreatom, och hon existerade i ett stort hav tillsammans med biljoner andra vattenmolekyler precis som hon. H2O var nöjd med sitt liv i havet. Hon tillbringade sina dagar med att interagera med andra vattenmolekyler, bilda bindningar och delta i kemiska reaktioner. Hon kunde existera i alla tre tillstånden av materia, fast, flytande och gas, och hon ändrade ständigt form beroende på temperaturen och trycket runt henne.
En dag drogs H2O upp ur havet av förångningskraften. Hon befann sig högt på himlen, i form av en vattenånga. Hon var exalterad över att se världen från ett nytt perspektiv och att uppleva nya saker. När hon reste genom himlen mötte H2O olika vädermönster. Hon var en del av ett kraftigt regn, ett lätt duggregn och en tjock dimma. Varje upplevelse var annorlunda och unik, men hon var alltid medveten om sin slutliga destination, marken.
H2O nådde äntligen marken, där hon var en del av en bäck, en flod och en sjö. Hon njöt av resan och de olika former hon tog, men hon saknade havet och sina vänner med vattenmolekyler. Så småningom hittade hon tillbaka till havet genom en flod och återförenades med sina vänner.Men H2O:s resa var inte över än, eftersom hon återigen drogs upp ur havet och togs ut på en ny resa. Den här gången var hon en del av en snöflinga som sakta föll till marken. Hon var en del av ett vinterland, och det var vackert. H2O var återigen nöjd och glad i sin nya form. H2O:s resa, som en vattenmolekyl, hade fullbordats. Hon hade upplevt världen i alla dess former och hon hade kommit att inse att oavsett var hon var eller vilken form hon tog, så var hon fortfarande H2O, och hennes resa skulle fortsätta.
Berättelsen om H2O är en påminnelse om att världen ständigt förändras och att vi bör ta till oss nya erfarenheter och lära av dem. Vattnets kretslopp är en naturlig händelse som sker varje dag och H2O:s resa är en liten men viktig del av den.