Kort reflektion av dokumentären "13:e tillägget"

Dokumentären var mycket händelserik och jag lärde mig exempelvis mer om hur fängelsesystemet fungerar idag och varför det ser ut som det gör fungerar utifrån historien.

I USA så fungerar rättssystemet på ett helt annat sätt än i Sverige. Mycket handlar om politiska och ekonomiska själ.

Tittar vi på historien om presidenter i USA så har ett knep varit att stå för lagar och ordning i samhället, detta är något som låter väldigt bra i huvudet på många, men som i praktiken gått över styr, då man börjat slänga in massa fångar där 96% inte har någon rättegång. I Sverige sker alltid en rättegång innan man döms. Ingen är skyldig till något brott om inte motsatsen kan bevisas.

När det gäller etnicitet är 40 % av USA:s fångar svarta, medan befolkning I USA är 6 % svarta. Dokumentären visar det rättssystemet som USA har och att den är uppbyggd på ett sätt som drabbar mer på vissa än andra.

Dokumentärens regissör heter Ava DuVernay, och utifrån en intervju med henne verkar dokumentären genomtänkt och ett projekt som dem arbetat mycket med. Jag märker att dokumentären är tendentiös och därmed gör den mindre trovärdig, dock har dokumentären båda sidor av ämnet, men det känns mer som en symbolisk åtgärd då budskapet om det dåliga rättssystemet och att systemet behöver rekonstrueras dominerar.

Efter dokumentären tror jag att massfängslanden, orättvisor och rasism är något som de flesta vill bli av med. Däremot tror jag detta är svårt eftersom rättssystemet är så stor och har så mycket pengar inblandat. Som Ava DuVernay sa behöver rättssystemet rekonstrueras från grunden, istället för att bara regleras.